Det är ju det minsta man kan säga.....  klockan halv åtta igår åkte vi hemifrån, matte och jag.  Två stora väskor hade vi med oss, och vi skulle åka tåg sa matte.

Förut har vi bara mött folk som kommit med tåget när vi åkt till stationen, men nu klev vi på tåget själva.  Och vet ni... alla... precis alla skulle klappa på mig. Och alla berättade om sina egna hundar....  då kan man ju fråga sig varför dom var ute och reste utan dom då...? 

Matte tog minsann med sin hund (mig alltså..!) när hon drog iväg, hon...   

I alla fall så var det lite kul... ett litet tag. Efter några timmar började jag tröttna på det där med att åka tåg. Men då sa min matte att vi skulle åka läääänge, så det var lika bra att jag la mig ner igen.

Nedrans, så mycket har jag aldrig tidigare legat på en enda dag....  och matte mådde så illa så hon kunde inte alls prata med mig. Urtråkig var hon....   

Men där fanns en liten kille som roade sig med att gå från tågets ena ände till tågets andra änden.. . hela, hela tiden. Han passerade mig varje gång, och varje gång klappade han mig på huvudet.

Till slut la jag mig mitt i gången så att han skulle sluta springa där... och vet ni vad han gjorde då???

Jo, han började hoppa över mig...   första gången klev han försiktigt, och jag är ju en cool hund så jag bara låg där utan att lyfta på huvudet ens. Nästa gång hoppade han över mig... och när han gjort det några gånger så kom han på att han sedan han hoppat över mig skulle böja sig ner och snabbt klappa mig på huvudet innan han drog vidare. 

Ett nedrans klappande på mitt huvud den dagen....  men matte sa att jag var duktig så då må det väl vara hänt då.  

    

Efter några timmar skulle vi byta tåg, sa matte. Ut med väskor och matte och mig... och då kissade jag snabbt mitt på perrongen, jag hade hållt mig jättelänge..

Och så gick vi in i centralhallen på Stockholms Central för att titta vart vårt nästa tåg fanns... och jag säger då bara det.... hujedamej så mycket folk!   

  

Men där skulle folk klappa på mig igen... tur att man är en människovänlig hund. Och matte tog ett kort på mig där, men det får ni se när vi kommit hem igen...

  

Vi hittade i alla fall nästa tåg och sen blev det att vänta och vänta och vänta igen... bara ligga där och inget göra. Skittråkigt.....!  Och ensam hund var jag hela tiden så det fanns inte ens en hund att morra på...    

  

Och sen var vi äntligen framme... efter 7½ timme... puuust... och där vattnade jag genast perrongen igen   

Och där fanns lilla Dee-Dee som jag känner sedan förut. Men hon verkade inte så glad att se mig... konstigt.    Hon såg mest ut som att jag var osynlig, men jag passade i alla fall på att kolla alla hennes dofter ordentligt. Hon luktade nästan som förra gången jag träffade henne...

Och sen släpade vi iväg med våra väskor till en jättestor buss med massor av folk... och där skumpade vi iväg en lång stund till... och sen... sen fick jag äntligen gå av och snuffa på lite gräs och sånt som vi hundar gillar.

Och så skulle vi hem till Dee-Dee också... många trappor upp och så var vi äntligen framme. Och jag tänkte förstås att jag skulle göra ett gott intryck så där med en gång så jag satte igång operation Leta... och fann förstås genast nåt.

Ett grisöra, som Dee-Dee's matte påstod att Dee-Dee sparat till framtida behov, men det åt jag snabbt upp.  

Och så fann jag ett par ulliga tofflor som stod och skärpade, men dom sa matte att jag inte fick ta     

Och så jag kollade uppe på köksbänkarna och uppe i soffan... och så tog jag en koll på soffbordet också.... sen röt matte åt mig: Helvete Salza... LUGNA NER DIG!!! 

Precis som om jag inte gjort annat hela långa dan.... gissa hur mycket spring i benen jag hade ...??

Så matte och jag tog en promenad... massor med spännande gräsmattor finns det här.... med massor av dofter....

   

Och idag ska matte och jag ut på en långprommis medan de som bor här i huset är borta. Vi ska först ta med Dee-Dee ut så att hon får kissa lite, sen vill hon helst vänta här hemma på sin husse och matte. Men matte och jag ska på äventyr säger hon....

Hoppas vi hittar tillbaka hit sedan, jag har ju sett att matte lassat in all min mat i ett skåp här... och det vill jag ju inte missa.

    

   

  

Häromdagen var jag med om nåt hemskt.... jag var till veterinären och där träffade jag en vampyr som sög ut en massa blod ur benet på mig.

Men det gjorde inte så mycket för det var på det där roliga stället där dom har leksaker. Fast nu har dom bara en låda med barn-leksaker på golvet, det tycker jag är fusk. Det är väl inga barn som går till veterinären heller???   

Alla mjukisdjur hänger numera på väggen där jag inte når dom. Fast jag röjde igenom barnleksakslådan och fann två mjukisdjur där också... himla tur!    

Sen underhöll jag alla i väntrummet med att jonglera med de där mjukisarna... och då jag hörde matte muttra nåt om att slänga en massa pengar i sjön... och "hon ska föreställa trött och slö" eller nåt sånt tyckte jag mig också höra.    

  

  

I alla fall så var det allra hemskaste den dagen att jag inte fick nån frukost innan vi åkte till vetten. Ibsen fick säkert mat, han.... men inte jag inte. Matte tog mig med och gjorde sig ett ärende till garaget, och när vi kom tillbaka hem så kände jag alldeles bestämt lukten av mat..    men åt mig fanns det minsann inget kvar.     

   

   

Efter sen vi varit hos vetten träffade vi husse och Ibsen på stan och på nåt konstigt vis så tappade vi bort matte då. Hon bara försvann... när vi kom hem så var hon inte med, och det var ju typiskt för denna hemska dag. 

Ingen mat, en vampyr som suger blod ur mig, dåligt med mjukisdjur och så en försvunnen matte.... hur mycket sämre kan en dag bli?

   

I alla fall så väntade jag ute på gräsmattan läääänge, och rätt som det var så kom i alla fall min virriga matte gående där på gården. Hon hade äntligen hittat hem igen.... henne kan man ju inte släppa ögonen på en enda sekund.

   

   

Men frånsett denna hemska dag så har jag det ganska bra just nu. Snön är borta i skogen och matte traskar iväg till skogen med oss nästan varje dag nu... och det gillar jag!!!      

Livet har blivit ganska så kul igen... när vi inte är ute i skogen kan jag ligga och slappa i solen på uteplatsen, och häromdagen var det ett grannbarn som bjöd mig på sista biten av sin glass... sånt kallar jag lyx.

   

   

Och om några dagar ska matte och jag resa bort. Vi ska åka långt, ända till Göteborg, och vi ska åka tåg. Det har jag aldrig gjort förr, jag har åkt buss och spårvagn, men aldrig tåg.

Matte säger att det blir tråkigt.... många, många timmar tar det, och man måste vara stilla på sin plats hela tiden. Men har jag tur så kanske det finns nån annan hund i närheten som jag kan morra lite åt.... ibland är jag himla duktig på sånt.     

   

  

Men innan vi åker ska vi iväg och kika på träningskompisarna som tävlar. På söndag ska dom visa vad dom kan, och jag ska heja på från åskådarplats.    Hoppas det går riktigt bra för dom!!!

  

   

   

Ni ser... det finns fler än jag som är stora i munnen...  min träningskompis Kerstin till exempel...    

  

Det där klarar inte ens jag....       

  

  

Husse har döpt om det här området till Kattloholm istälelt för Granloholm. Och det går väl an för honom att skämta om alla katter som finns här.... värre är det när man är The Big CatHunter Salza och inte får jaga dom.    

Det bor tre katter mitt emot oss, och i den här lägenheten bodde det två katter före oss, så utanför vår dörr är det ofta stor katt-träff för katterna i närliggande hus.

Häromdagen så fotade matte det här från vårt köksfönster....

Den där katten ligger ofta på vår brevlåda....

Och en annan otäck katt som stryker omkring utanför vår dörr filmade matte från sovrumsfönstret igår. Den slåss med de andra katterna ibland, och den är inte kul alls. Den katten tror jag inte att jag ska jaga....      

I alla fall så har skatorna tydligen upptäckt att dom har övertaget över den här katten......

Häromdagen tog vi en promenad i spöregnet på nåt som heter Norra Berget här i Sundsvall. Det är ett sånt där friluftsmusem med massor av gamla hus och museer och hantverkshus och sånt.

Det var inte en människa där förutom vi... inte ute i alla fall. Det finns serveringar och restauranger och sånt där också, och där inne fanns det folk, men det var ingen som var lika galen som vi och var ute i regnet.

  

Men vi fann en katt att jaga i alla fall... alltid något   och det var barmark på massor av ställen där, så det var lite spännande att undersöka alla dofter som tinat upp.

  

Antagligen får väl inte hundar gå lösa där, men vi var som sagt alldeles ensamma så vi gjorde det i alla fall.

   

  

Det var som sagt regnigt och dimmigt och ibland snöade det till och med, men matte fick oss i alla fall att posera vid varsin kanon.

Hon sa att det var rätta platsen för såna kanonhundar....   

 

Hon hade bara sin slitna mobilkamera med så hon fick inte med oss på samma bild, men det kvittar, huvudsaken är att hon tycker att vi är kanonhundar. 
  

  

Jaja, jag vet att både bilderna och filmen ligger på mattes Facebook-sida, men jag tror att det är en del av er som inte kan se dom där, så därför visar jag upp dom här också.

   

  

För övrigt så händer det nada här....     Matte mår fortfarande inte så bra, och säger att hon inte orkar varken ditten eller datten. 

Tråkigt tycker jag....   man blir liksom alldels förslöad när man inte får göra nåt annat än att promenera.

Fast när jag klagar och säger det till matte då påstår hon att vi minsann får vara ute på långt roligare promenader än vad många andra hundar får... men vad hjälper det då? Har man tråkigt så har man....  och det har jag.   

  

      

Jag fick i alla fall till et par roliga kaffesök häromdagen, och det gillar jag.

Den här gången hade matte gömt kaffeburken i garderoben och stängt dörren om den, och det var lite klurigt. Det står både ett skrivbord och en byrå bredvid garderoben och jag kände ju lukten och letade och letade och letade.

Jag tänkte nästan hoppa upp på skrivbordet för att leta ordentligt när matte sa NEJ, där är den inte! och då fick jag ju tro på henne.

Till slut insåg jag i alla fall att kaffet fanns instängt där bakom garderobsdörren, och vet ni vad jag gjorde då???

Jag tycker ju att matte har varit så deppig nu när hon är sjuk, så jag ville glädja henne riktigt ordentligt.   

Jag krafsade en gång på garderobsdörren, och sen la jag mig pladask på golvet framför dörren.... gissa om matte blev glad?? Och gissa hur mycket godis jag fick.... mums...   

   

Har jag tur så kanske jag får göra ett sånt där sök till idag. Fast matte säger att hon har svårt att hitta ställen att gömma kaffet på eftersom jag så gärna krafsar på stället där jag hittar det... hon påstår att husse blir sur om jag gör märken på skåp och lådor...    

   

  

Ja vi får se.....   nu har jag klarat av morgonmotionen och så har husse fixat till mina naglar, så nu ska jag slappa en stund.    

  

   

  

   

Och massor av nospussar och svansviftningar till er som grattade mig igår när jag fyllde år.      Det är kul att läsa era hälsningar i bloggen....

  

  

Jag fick ingen pannkakstårta med prinskorvsgarnering i år, men jag fick två stora mjukisdjur och en mjukisboll, och så fick jag och Ibsen varsitt stort grisöra. Och sedan när vi åt middag så fick vi en stor kycklingbit i våra matskålar, Ibsen och jag. Kyckling är GOTT!!!     

Så på det stora hela så ska jag väl inte klaga.....    

Matte preparerade sig med diverse medikamenter och slog till och gav oss en hyfsad långpromenad igår också. Fast det var ett evigt stånkande och stönade på henne hela tiden... men jag fick lite fart på benen i alla fall, och det tyckte matte var bra sa hon.      

   

    

Nu ska jag i alla fall vila en stund med mina nya gosedjur. Jag har käkat frukost (alldeles för knappt tilltagen förstås!   ) och varit ute på en liten rastningsrunda, och så har jag sprungit på löpbandet, nu har jag gjort mig förtjänt av en liten tupplur.