Flygmyrans blogg

    

....  det blir aldrig nån tid över att skriva i min blogg.    Ni får läsa mattes blogg istället.....

Tjena morsning!!!

Av Flygmyran Salza - 2011-11-19 10:25

Nu var det läääääänge sedan jag fick låna mattes tangentbord och skriva nåt här i min blogg. Häromdagen hörde jag matte mumla nåt om att det var lika bra att lägga ner den här bloggen för vi hann inte skriva i den i alla fall. Vilka vi....?  undrar jag då....???  Jag har minsann tid, om jag bara får låna tangentbordet då och då....   

   

Fast jag har inte så mycket att berätta.... vi har inte gjort så mycket, matte och jag. Hon är inte i form riktigt, min matte. Och så fick jag nån sorts magsjuka för ett tag sedan, och det var INTE kul. Men nu är jag piggelin igen... och redo för nya äventyr.... bara min slöa matte får ändan ur vagnen och gör nåt nån gång.   

   

  

Fast jag har fått prova på nåt som matte kallar Rallylydnad, och det är lite kul.    Det är inte alls som lydnad, för när vi tränar rally, då är matte ganska så trevlig. Hon pratar med mig och hon visar hur jag ska göra.... när man tränar lydnad måste man ju räkna ut allt sånt själv, då står ju matte bara där och ger en massa komamndon.

   

Rallylydnad gör man tillsammans, och det gillar jag.    Imorgon ska vi träffa min släkting och då ska vi nog träna rally tror jag. Jag såg att matte satt och knåpade med att bygga banor igår, och med den allra minsta lilla tur så får vi nog prova en sån där bana imorgon. Fast imorgon ska det snöa här, det hörde jag att dom sa på TV igår....

   

Men matte säger att jag redan kan mycket av det man ska kunna i rallylydnaden. Är man lydnadschampion så är det ju självklart att man kan många av de där momenten, säger hon. Och det kan ju hon säga, som inte ska göra alla de där konsterna. Men det är faktiskt inte så svårt, det är mest bara roligt.    

    

       

Idag är matte på sitt snälla humör. Ja, det är hon oftast när det gäller mig, men idag var hon extra snäll. Hon lagade min kanin!   

   

Kaninen råkade lite illa ut en dag när Ibsen och jag hade lite lattjo lajbans med honom. Kaniner är så ömtåliga.... nästan hela hjärninnehållet rann ut bara för att vi hade en liten dragkamp....   

  

Men idag lagade matte kaninen och det var bra. Jag gillar såna där mjukisdjur som piper när jag biter i dom... och det gör kanin. Jag känner mig riktigt stor och farlig varje gång det där ynkliga pipet kommer....    

   

  

Härommorgonen när vi var ute hittade jag en bil! Jag ville att matte skulle ta med den hem, men det gick inte sa hon. Men sånt man hittar får man... så tycker jag i alla fall, och jag är gammal nog att ha en egen bil nu.

   

 

Men matte har ju sina egna idéer ibland så vi lämnade bilen där i diket.... snyft....   

    

     

Vi har lite olika tycke och smak, min matte och jag. Den här gamla ruttna trädstammen passerar vi då och då när vi är ute, och varje gång så stannar matte och tittar på den.

  

 


Och varför hon gör det, det fattar inte jag. En gammal murken trädstam som ligger där i gräset är väl inget att titta på. Den dugernte ens att gå balansgång på.....   

   

Men matte påstår att den är ett riktigt konstverk.....

 

   

Jaja... tur att i alla fall jag har förståndet i behåll i den här flocken.... min matte är lite konstig hon!   

     

Idag har matte lovat mig  och Ibsen en hyfsad långpromenad för idag fyller min matte år. Och eftersom hon är så knäpp som hon är, så tycker hon att en långpromenad är ett bra sätt att fira en födelsedag på.... och inte mig emot   

   

   

Länge sedan nu....

Av Flygmyran Salza - 2011-06-28 07:49

  

Matte påstår att vi inte har ork att skriva två bloggar nu på sommaren... och gissa???


Då är det förstås min blogg som får vänta då....   Hennes egen blogg skriver hon minsann i var och varannan dag.      

  

Jaja, bäst att hon får som hon vill, matte. Ni får hålla tillgodo med hennes blogg ett tag framöver.

  

Ha en riktigt skön sommar allihop!!!    

   

Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??  

  

   

Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.


Men det var inte bara vi som var där...   Där fanns måååånga fler människor, och hundar, och joggare, och cyklister, och barn, och clowner....  ja, allt möjligt konstigt såg vi.

  

           

     

Och här hittade matte Gräfsnäsgården. Då kände hon sig nästan som hemma sa hon, hon har tydligen bott bara några kilometer från Gräfnäs nån gång tidigare i sitt liv.  

  

   

Det var ganska så OK att gå där i Slottskogen, det fanns otrooooligt smaskiga dofter överallt......


Och sen så hände det nåt spännande......

  

   

Och ni kan aldrig gissa vad jag såg.....     hemska monster var det.... i vattnet!!!

    

Men jag skällde minsann ut dom rejält. Folk bara stod där, alldeles förlamade av skräck. Det var bara jag som vågade säga ifrån....  så här såg dom där hemska monstren ut:

  

   

   

Dom kom ända fram till staketet där jag stod,  tänke säkert äta upp mig som efterrätt...men jag skrämde minsann iväg dom... tur att jag är så modig!!  

   

  

Men så småningom åkte vi hem igen.... skönt att få lägga sig ner lite...

  

Men det var tur att det var lite folk på spårvagnen, är det mycket folk så trampar dom på en när man ligger ner...    

   

Dee-Dee, som bor här i huset, gillar inte att vara ute och gå i solen... men hon gillar att ligga och sola på vardagsrumsgolvet i alla fall.


   

Förresten.....   jag försökte äta upp en rottweiler häromdagen. Fast matte la sig som vanligt i och sa NEJ!


Han skulle gå in i vår trappuppgång när jag var på väg ut, och  sånt kan man ju inte utan vidare tillåta.    

   

   

Och igår kväll när  vi var ute så såg jag en katt som smög omkring. Den allra första lösa katten jag sett sedan vi kom hit... och jag blev jätteglad.   

  

Annars har jag bara hittat en massa fåglar att jaga, nu var det äntligen läge för en kattjakt också!

  

Men katterna här är inte som andra katter.....  jag kom i vanlig ordning ångande på högsta växeln och såg fram emot en härlig jakt bortöver gräsmattorna....

  

Och vad tror ni händer??????


Kattskrället stannar, skjuter rygg och låter som ett lejon.... så det blev tvärnit för min del...  dom är tuffa, storstadskatterna....       


Tur att matte ropade på mig så attjag fick en anledning att med bibehållen värdighet gå därifrån... man  kan ju inte vara olydig... eller...?     

   

  

I morgon ska vi åka hem säger matte.... och jag som nästan trodde att vi flyttat hit för alltid.  Synd att det är så långt hem bara..... nästan 8 timmar på tåget igen.... blääähhh...   

    

  

  

Gårdagen var ju ganska så bra... den skrev matte om i sin blogg. Och hon tog en massa bilder också.....


Och idag när vi var ute så tog hon också en mass bilder, men fy sjutton för att vara storstadshund.   


Vi tog spårvagnen in till centrum idag, matte och jag. Och det var väl OK, det fanns en tant på vagnen som sa att jag var fin, och det hade hon ju rätt i...  det finns göteborgare med god smak tydligen.  

   

Men sen började eländet...  det gick väl an direkt då vi gick av vagnen, då gick vi ner i hamnen och kikade, och det var kul. Där fick jag springa lite som jag ville...


    Det här stora hjulet står nere i hamnen, och det heter nåt så fantasilöst som Göteborgshjulet.... noll fantasi där...     


  

Jag ville åka, men matte påstod att hundar inte fick det. Fast jag tror att hon bara skyllde på det för att hon själv är höjdrädd...

  

Sen tänkte jag vara lite kulturell och gå in på Operan, men det fick jag inte heller... jag fick stanna på trappan....    


 

Men sen började själva helvetet....  vi drog iväg och skulle gå turistrundan upp till Götaplatsen och Poseidon, sa matte.... och hade jag vetat vad som väntade så hade jag passat på och hoppat i älven där nere i hamnen.    

  

Massor med folk ÖVERALLT.... och bilar och spårvagnar och bussar och tjo och tjim av alla de slag.


Och vet ni????


Det fanns mat överallt....  restauranger och uteserveringar och barer och massor av ställen där det luktade smaskens. Matte kände nog inte det för hon bara gick förbi alla de där ställena, men jag ville ju in till vartenda ställe och försöka tigga till mig nåt... det fanns ju delikatesser där... men tji fick jag. Och här vid Saluhallen var det alldeles bedrövligt... det bara stank av god mat överallt där... 

Ser ni så bedjande jag ser ut?? Inte hjälpte det inte....    


   

Här kommer fler bilder från alla möjliga konstiga ställen... matte lekte som sagt turist. Hon och massor av japaner fotade som tokiga....

   


Det här är till för människor som inte får kissa på gräsmattorna när dom blir kissnödiga...


 

Och här sitter jag bredvid Karin Boye som står utanför stadsbiblioteket 


    

Ett av alla miljoners matställen....


   

Här ovanför mitt huvud står John Ericsson staty, men han kom inte med på bilden... och det kvittar ju, jag är ju mycket viktigare.... 

   

      

Lite grönt att kissa och nosa på....

     

 

   

Utflyktsbåten Paddan....  som vi inte heller åkte med...   


          

Utanför Trådgårdsföreningen... vad nu det är för nåt då...??

     


Den är "anrik" sa matte... jag fattar inget jag. Skittråkigt att vara fotomodell var det i alla fall...    

     

Och så var vi ÄNTLIGEN framme vid den där Poseidon.... och det var väl inget att ha, det heller....  

  

   

Utanför stans flådigaste hotell stod det en hel rad med såna här läckerbitar....  matte kallade dom i alla fall för det. Jag tyckte det såg ut som vanliga tråkiga bilar, och det var inte ens såna där godisbilar som man kan äta...

  

     

På ett annat ställe var det en massa människor som sprang på ett sånt där löpband som vi har hemma... det var en afför som skulle skänka en massa pengar för varje kilometer som folk sprang.... var det en gubbe som hojtade i en högtalare.... pengar till BRIS, sa han.  

Och precis som med allt annat jag såg idag, så fattade jag nada....    

  

      

Men det fanns andra som hade andra problem....

  

  

      

I alla fall så fick matte nog av turistandet efter ett tag, som väl är. Då var jag rejält uttråkad.... men det värsta var kvar.....   

   

Nu tar vi spårvagnen hem igen, sa matte... Ok, tyckte jag, det blir himla bra det. Men... nedrans så mycket folk det var på den vagnen....


Hundar ska åka längst bak i sista vagnen... och där var det fullt. Hela sista vagnen var full, så matte och jag fick trycka in oss bland alla andra.


Gissa hur många ben och väskor som knuffade på mig då???

  

Första gången vagnen stannade och dörrarna öppnades så tänkte jag sticka min väg, men matte var på alerten och stoppade mig... och sen fick jag sitta där och bli både  knuffad och trampad på och allt möjligt annat hemskt.   

   

Men matte tyckte nog lite synd om mig, för när vi kom fram och jag äntligen fick gå av, så gick vi en lång promenad då jag fick skutta omkring som jag ville... och gissa om det var efterlängtat då...???   

   

Näe, fy sjutton för att vara turist.... det är inget som jag rekommenderar, mycket tråkigare kan man inte ha.

    

Men nu ska jag säga till matte att hon fixar lite mat åt Dee-Dee och mig. Och sen ska vi ut och skutta i gröngräset en stund igen....  sånt gillar jag!!!